Din personlighet är en last
21 januari 2008
Om hur dina personliga vanor limiterar dig
Din kropp vittnar om din historia. Har du ätit fel, supit för mycket och rökt massvis, ja då syns det också på kroppen din. Kroppen är ett resultat av dina handlingar helt enkelt. Det är inget som är ristat i sten, men det tar ett tag innan du kan förändra kroppen till det bättre igen.
Men det är inte din kropp jag tänkte skriva om idag, utan din personlighet. Vad är din personlighet för det första? Frågar du mig så är det ditt beteende, dina tankar kring saker och dina känslor du får i olika situationer. Hur du är programmerad att fungera helt enkelt. Många går ju omkring och tror att de är sina personligheter, vilket jag inte alls tycker stämmer.
Om det vore sant så skulle du sluta existera när du dagdrömde. För när du dagdrömmer så tänker du inte, du bara stirrar ut. Du känner inga speciella känslor och gör inget särskilt, ändå är du medveten och känner att du existerar (även om du inte reflekterar över det).
Det jag vill komma fram till är att din personlighet är som din kropp – den är ett resultat av tidigare val i livet, och ett resultat av hur sunt du levt. Din personlighet är inte förutbestämd på något vis. När jag skrev att det var din personlighet var din programmering så menade jag att det var du som var programmeraren! Både din personlighet och din kropp är dina redskap – men ingenting mer.
Hur känns det att höra att din personlighet bara är ett resultat av dina tidigare val? Det skrämmer nog vissa, skulle jag tro, i alla fall de som identifierar sig med sin personlighet. Du kanske älskar vissa delar av ditt beteende… behåll då dessa delar för all del, men tro inte att du är dessa delar.
När jag gick till jobbet härom dagen så insåg jag att min personlighet bara var en last för mig. Jag gjorde automatiskt dåliga val, därför att det var programmerat i min personlighet. Jag identifierar mig med massa beteenden som jag tycker är typiskt Mig. Men det är inte mer Mig än jag bestämmer att det är. Jag kände en stor frid när jag släppte min personlighet, och bara var istället.
Egot dyker gärna in igen och säger “Men lägg av va! Du slutar existera om du gör sådär, allt du älskar försvinner!”, men egot har fel. Det är bara egot själv som slutar existera. Det ligger i dess natur att kämpa för att överleva …
Så, du måste inte reagera på samma sätt som du alltid gjort. Du kan välja helt fritt i varje sekund av ditt liv, utan att präglas av dina tidigare val. Vad vill du bli idag?
Entry Filed under: Självutveckling, Tankeställare. Etiketter: beteenden, identifiering, personlighet, Självutveckling, tankar, val.
4 Comments Add your own
Leave a Comment
Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed
1.
Blod | 22 januari 2008 at 11:39
Typ lite som du är vad du äter. Jag har en liten invänding här och det är att när du är barna så är du helt utlämnad dina föräldrar och andra vuxna som så att säga programerar dig. Är de dåliga kommer det sätta spår i ditt framtida jag och de val du gör..
Samma om man tänker på människor i fattiga länder med krig, diktaturländer och sånt där. Där är det inte så lätt att vara självständig och göra egna val.
Fast annars om man skulle tillämpa det du skriver på mig och andra som har haft bra förutsättningar så stämmer det helt och hållet.
Avslutningsvis är det också att vi styrs mycket av våra hormoner och liknande saker. Det bör man också ha i åtanke när man säger att människan gör sina egna val.
Dock ställer upp på mycket du skriver här. Ja riktiga klokord utav dig faktiskt
2.
evolutionizer | 22 januari 2008 at 12:59
Blod: Tack ska du ha
Jag förstår hur du menar ang. folk med jobbiga situationer osv. Men jag är av åsikten att man fortfarande kan välja – även om omständigheterna gör det lätt för dem att välja negativt.
Vissa människor som växer upp i dåliga förhållanden blir ju förstörda för livet, medan andra går starka ur det och får en kraft som en annan kanske inte har haft.
Sen, gällande hormoner, serotonin, dopamin osv… såna där glädjeämnen i hjärnan… jag tror att detta faktiskt påverkas av våran tro i livet också. Tänker vi positivt så skapas kemikalier i hjärnan som stämmer överens med vad vi tror och tänker. Fast jag har förstås inga vetenskapliga belägg för detta. Jag vägrar bara tro att någon har kontroll över mina val – blotta tanken gör min själ förbannad
3.
marius | 22 januari 2008 at 17:04
Jag tror nog att personligheten är en sorts artificiell konstruktion, och den handlar utifrån den idé den har om sig själv. Nästan mekaniskt, kan det tyckas, och ofta ofrivilligt. Det är när man lever på ‘default’ då yttre faktorer triggar en ganska förutbestämd respons på vad som tycks hända. Och det har man såklart lärt in, trott på, återskapat och ständigt upprepat. Och sen säger man; ‘Det är sån jag är helt enkelt’. Fast det kan lika gärna vara på ett annat sätt.
Sedan tror jag att både det man kallar positiva och negativa aspekter är av egot. Det man kallar positivt är en värdering, det är ett dömande, och syftet är att göra det olikt nåt annat, och skapa skillnader. (inte för att det är nåt dåligt med det)
Men det är ändå inte att ‘bara vara’ vilket är bortom alla attribut, och allt man kan varsebli. Det är det som var, är, innan personligheten uppstod, och det som kommer vara efteråt. Det fanns hela tiden, och det är tidslöst.
Det är Varande
4.
oli | 17 juni 2009 at 6:39
Antar att du känner till Eckhart Tolle då din text är rätt snarlik vad han beskriver i sina böcker! Checka in honom annars! Sjukt intressant kille, pratar mkt om egot och om kraften av nuet i sina läror!
Böcker alla borde läsa någongång!
MVH oli