Din personlighet är en last

Om hur dina personliga vanor limiterar dig

Din kropp vittnar om din historia. Har du ätit fel, supit för mycket och rökt massvis, ja då syns det också på kroppen din. Kroppen är ett resultat av dina handlingar helt enkelt. Det är inget som är ristat i sten, men det tar ett tag innan du kan förändra kroppen till det bättre igen.

Men det är inte din kropp jag tänkte skriva om idag, utan din personlighet. Vad är din personlighet för det första? Frågar du mig så är det ditt beteende, dina tankar kring saker och dina känslor du får i olika situationer. Hur du är programmerad att fungera helt enkelt. Många går ju omkring och tror att de är sina personligheter, vilket jag inte alls tycker stämmer.

Om det vore sant så skulle du sluta existera när du dagdrömde. För när du dagdrömmer så tänker du inte, du bara stirrar ut. Du känner inga speciella känslor och gör inget särskilt, ändå är du medveten och känner att du existerar (även om du inte reflekterar över det).

Det jag vill komma fram till är att din personlighet är som din kropp – den är ett resultat av tidigare val i livet, och ett resultat av hur sunt du levt. Din personlighet är inte förutbestämd på något vis. När jag skrev att det var din personlighet var din programmering så menade jag att det var du som var programmeraren! Både din personlighet och din kropp är dina redskap – men ingenting mer.

Hur känns det att höra att din personlighet bara är ett resultat av dina tidigare val? Det skrämmer nog vissa, skulle jag tro, i alla fall de som identifierar sig med sin personlighet. Du kanske älskar vissa delar av ditt beteende… behåll då dessa delar för all del, men tro inte att du är dessa delar.

När jag gick till jobbet härom dagen så insåg jag att min personlighet bara var en last för mig. Jag gjorde automatiskt dåliga val, därför att det var programmerat i min personlighet. Jag identifierar mig med massa beteenden som jag tycker är typiskt Mig. Men det är inte mer Mig än jag bestämmer att det är. Jag kände en stor frid när jag släppte min personlighet, och bara var istället.

Egot dyker gärna in igen och säger ”Men lägg av va! Du slutar existera om du gör sådär, allt du älskar försvinner!”, men egot har fel. Det är bara egot själv som slutar existera. Det ligger i dess natur att kämpa för att överleva …

Så, du måste inte reagera på samma sätt som du alltid gjort. Du kan välja helt fritt i varje sekund av ditt liv, utan att präglas av dina tidigare val. Vad vill du bli idag?